Barcelonas modemässa Bread and Butter
Första dagen, tisdag den 16 januari gick jag och assistenten (=äldsta dottern) till mässområdet mitt i stan. Alla blev extremt noggrannt registrerade via avläsning av det plastkort som fungerade som biljett. Inte bara vid ingången utan så fort vi gick in i en monter, till en visning eller tittade på modejournalerna för vintern 2010. I princip vartenda steg vi tog registrerades. Nästan lite obehagligt, även om allt gjordes med ett leende av personal som var proffsig ända ut i fingerspetsarna.
958 st utställare/märken är något man helt enkelt inte orkar gå igenom, det är tvunget att välja. Mässan var uppdelad i olika hus, (en del utomhus eftersom risken för regn är obefintlig). Husen hette t ex Denim, Sport and street, Superior och Fashion. I huset Denim fanns t ex Levis och andra jättestora jeansmärken bakom höga murar där man på nåder kunde få släppas in. Wrangler hade byggt sig ett eget monument utomhus, i flera våningar där söta pojkar spelade innebandy, åkte rullgrillor och skateboard allra högst upp. Jag gillade Fashion bäst eftersom man här kunde hitta lite mindre märken och inrutade i mer normala mässmontrar.
Något som gick som en röd tråd genom alltihop var kassarna! Överallt fick man sig en fräck, snygg eller rent av vacker kasse. Den läckraste kassen stod själva mässarrangören för, en riktigt stor shoppingkasse i GULD och mörkrött. Folk var som tokiga vid informationsdiskarna där dessa kassar delades ut tillsammans med program och brandbibles. Kolla berget av kassar på den här bilden!
<--------
Själva kläderna då? Enbart vuxenkläder kan jag minnas att jag såg. Barnkläder har sina egna mässor i de här krokarna. I huset Fashion fanns många många söta klänningar. Jättesöta, superkvinnliga, i spets och rysch och ändå ganska enkla skärningar. Vackra tyger, gärna mönster där t ex en färg tas upp i både blankt och matt. Sådant var svårt att fotografera, men jag ska ändå försöka hitta några bilder att lägga in här.
Plötsligt stod vi i en svensk monter! Koola Annas mässpersonal blev överlyckliga över att få prata lite svenska och vi blev genast bjudna på champagne. Där hade de kul toppar med grova kedjor som nackband, roliga tröjor och väldigt tjusiga mönstrade täckjackor.
Vi var på en visning som franska tokdesignern Christian Audigier, numer amerikan, arrangerade. Monsieur Audigier står för flera egna märken och hade hyrt en hel våning i Superior Hall för sina mässmontrar och sin show med märket Ed Hardy. Här fick vi (och ett stort antal andra människor) se något som jag mest skulle vilja kalla en blandning av biker och streetmode. Jeans och skinnjackor och t-shirts och hoodjackor med enorma broderier och färgstarka tryckta bilder. På ryggar och ben fanns rosor, slingrande växter, döskallar och andra ljuvliga ting. Stort och maffigt och skitläckert. Säkert kostar ett par färdigtrasade jeans med benen fulla med dessa broderier en rejäl slant. Till detta visade flickorna (som till min glädje var smala men absolut inte magra) tyll-volangkjolar i glada färger, ovanpå mycket sexiga bikinis. Tja, vad ska man säga. Riktigt kul var det i alla fall. Kanske blir det inte så stor genomslagskraft i Skandinavien, alltid lite svårt att slå igenom med starka färger här.
Andra dagen gick luften helt ur mig och jag orkade inte trängas med alla människor i köer till visningarna. Det fanns ingenstans att sätta rumpan och fötterna gjorde fruktansvärt ont efter allt gående. Jag tyckte väl att det var mycket folk. Jag blev ändå något överraskad över att det i nyhetsmailet från Barcelona, dagarna efter, meddelades att det varit - håll i dig nu - 99500 personer där. Av alla dessa var bara ynka 2769 st från Skandinavien. Så det var jag och assistenten och några till. Vi fyllde i alla fall planet både dit och hem! Här är lite mer bilder från skyltningar på Fashion-avdelningen samt den uppklädda statyn på plazan utanför de olika mässhallarna.
Och kolla! Utanför växte apelsiner!
Att säga något om kommande trender är svårt efter det här. Det är alldeles för stort och för mycket och för o-skandinaviskt. Nästa vecka är det dock modemässan i Köpenhamn. Då hoppas jag kunna lämna rapport om lite mer färger, tyger och sånt som ska komma nästa säsong!
958 st utställare/märken är något man helt enkelt inte orkar gå igenom, det är tvunget att välja. Mässan var uppdelad i olika hus, (en del utomhus eftersom risken för regn är obefintlig). Husen hette t ex Denim, Sport and street, Superior och Fashion. I huset Denim fanns t ex Levis och andra jättestora jeansmärken bakom höga murar där man på nåder kunde få släppas in. Wrangler hade byggt sig ett eget monument utomhus, i flera våningar där söta pojkar spelade innebandy, åkte rullgrillor och skateboard allra högst upp. Jag gillade Fashion bäst eftersom man här kunde hitta lite mindre märken och inrutade i mer normala mässmontrar.
Något som gick som en röd tråd genom alltihop var kassarna! Överallt fick man sig en fräck, snygg eller rent av vacker kasse. Den läckraste kassen stod själva mässarrangören för, en riktigt stor shoppingkasse i GULD och mörkrött. Folk var som tokiga vid informationsdiskarna där dessa kassar delades ut tillsammans med program och brandbibles. Kolla berget av kassar på den här bilden!
<--------
Själva kläderna då? Enbart vuxenkläder kan jag minnas att jag såg. Barnkläder har sina egna mässor i de här krokarna. I huset Fashion fanns många många söta klänningar. Jättesöta, superkvinnliga, i spets och rysch och ändå ganska enkla skärningar. Vackra tyger, gärna mönster där t ex en färg tas upp i både blankt och matt. Sådant var svårt att fotografera, men jag ska ändå försöka hitta några bilder att lägga in här.
Plötsligt stod vi i en svensk monter! Koola Annas mässpersonal blev överlyckliga över att få prata lite svenska och vi blev genast bjudna på champagne. Där hade de kul toppar med grova kedjor som nackband, roliga tröjor och väldigt tjusiga mönstrade täckjackor.
Vi var på en visning som franska tokdesignern Christian Audigier, numer amerikan, arrangerade. Monsieur Audigier står för flera egna märken och hade hyrt en hel våning i Superior Hall för sina mässmontrar och sin show med märket Ed Hardy. Här fick vi (och ett stort antal andra människor) se något som jag mest skulle vilja kalla en blandning av biker och streetmode. Jeans och skinnjackor och t-shirts och hoodjackor med enorma broderier och färgstarka tryckta bilder. På ryggar och ben fanns rosor, slingrande växter, döskallar och andra ljuvliga ting. Stort och maffigt och skitläckert. Säkert kostar ett par färdigtrasade jeans med benen fulla med dessa broderier en rejäl slant. Till detta visade flickorna (som till min glädje var smala men absolut inte magra) tyll-volangkjolar i glada färger, ovanpå mycket sexiga bikinis. Tja, vad ska man säga. Riktigt kul var det i alla fall. Kanske blir det inte så stor genomslagskraft i Skandinavien, alltid lite svårt att slå igenom med starka färger här.
Andra dagen gick luften helt ur mig och jag orkade inte trängas med alla människor i köer till visningarna. Det fanns ingenstans att sätta rumpan och fötterna gjorde fruktansvärt ont efter allt gående. Jag tyckte väl att det var mycket folk. Jag blev ändå något överraskad över att det i nyhetsmailet från Barcelona, dagarna efter, meddelades att det varit - håll i dig nu - 99500 personer där. Av alla dessa var bara ynka 2769 st från Skandinavien. Så det var jag och assistenten och några till. Vi fyllde i alla fall planet både dit och hem! Här är lite mer bilder från skyltningar på Fashion-avdelningen samt den uppklädda statyn på plazan utanför de olika mässhallarna.
Och kolla! Utanför växte apelsiner!
Att säga något om kommande trender är svårt efter det här. Det är alldeles för stort och för mycket och för o-skandinaviskt. Nästa vecka är det dock modemässan i Köpenhamn. Då hoppas jag kunna lämna rapport om lite mer färger, tyger och sånt som ska komma nästa säsong!