Många järn i elden
Hej alla ni stackare som längtar efter mer på den här bloggsidan! Hrrrm, det är nog inte så många va? Men ändå.
Som jag i början skrivit så är det svårt att få tiden att räcka till för sånt här skrivande men nu gör jag ett litet försök igen. Det behöver nog lättas upp lite här också, rent läsmässigt.
Vad gör jag nu då? Förutom att jag plötsligt står som ordförande i min brf (ingen är mer förvånad än jag) och försöker reda ut pappersexercisen och inhandla städmaterial till tvättstugan? Jo, försöker arbeta kreativt och färdigställa mönster som min praktikant har börjat på - det är barnplagg och ponchos. Samtidigt försöker jag introducera en trevlig kvinna i arbetet på Svenska Mönster, hon är här 2 timmar per dag för arbetsträning. Glad och förväntansfull som ett barn på julafton. Underbart.
Under veckan hoppas jag att jag kan få fram ett nyhetsmail med så många nya modeller jag kan få fram.
Nytt kappmönster vill jag göra också! Har en urkass teckning i min kom-ihåg-allt-bok som jag släpar omkring på överallt. Men i huvudet vet jag hur den ska se ut. Jag ser den framför mig i möbeltyg. Låter inte klokt. men du fattar nog när du får se den.
Jag har fått ett uppdrag där jag ska göra mönsterkonstruktioner till ett nystartat företag i Stockholm som ska ta fram helsvenska barnkläder i ekologiska tyger - det känns hedervärt och kul! Både tyger och tillverkning ska göras i Sverige. Bra tycker jag - heja, heja!
Och fågeln - August, han sitter som en jättebrosch på mig direkt när jag kommer innanför dörren hemma och skickar bilder som betyder Heeej, jag har längtat efter deeeej. Sen gullar vi hela kvällen, han hjälper gärna till att laga maten och fixa med diskmaskinen. Vissa tycker sånt är lika givande och intressant varje dag. Vissa tycker det inte.
Jag står plötsligt med ett stort matrumsmöblemang som jag liksom ärvt och inte riktigt vet vad jag ska göra med. Det har tillsvidare hamnat i vardagsrummet där jag flyttar omkring bord och stolar och vitrinskåp lite då och då. Varje gång tycker jag det blir jättebra. Men sen ändrar jag igen, till yngsta dotterns stora förskräckelse. Hon gillar inte förändringar.
Äldsta dottern tog körkort. Jättebra tänkte jag så behöver jag inte hålla på och skjutsa ungen överallt. Men nu upptäcker jag att jag får gå, cykla eller ta bussen ut till kontoret/ateljén varenda dag för bilen är snodd! Suck. Vad som är bra med bussen är att jag hinner läsa lite Håkan Nesser-deckare på vägen. Tror jag ska gifta mig med honom. Eller så tar jag han fågelfotografen, vad han nu heter. Brynolf?
Utanför fönstret på mitt kontor i Frihamnen grävs det så att man blir rädd, som på alla andra platser i Malmö just nu. Jag försökte skrämmas tillbaka genom att ställa mig i fönstret och vinka, iklädd ett experiment till mössa. Men farbröderna som grävde bara flinade och trodde nog att det här var ett hem för såna med mössa.
Som jag i början skrivit så är det svårt att få tiden att räcka till för sånt här skrivande men nu gör jag ett litet försök igen. Det behöver nog lättas upp lite här också, rent läsmässigt.
Vad gör jag nu då? Förutom att jag plötsligt står som ordförande i min brf (ingen är mer förvånad än jag) och försöker reda ut pappersexercisen och inhandla städmaterial till tvättstugan? Jo, försöker arbeta kreativt och färdigställa mönster som min praktikant har börjat på - det är barnplagg och ponchos. Samtidigt försöker jag introducera en trevlig kvinna i arbetet på Svenska Mönster, hon är här 2 timmar per dag för arbetsträning. Glad och förväntansfull som ett barn på julafton. Underbart.
Under veckan hoppas jag att jag kan få fram ett nyhetsmail med så många nya modeller jag kan få fram.
Nytt kappmönster vill jag göra också! Har en urkass teckning i min kom-ihåg-allt-bok som jag släpar omkring på överallt. Men i huvudet vet jag hur den ska se ut. Jag ser den framför mig i möbeltyg. Låter inte klokt. men du fattar nog när du får se den.
Jag har fått ett uppdrag där jag ska göra mönsterkonstruktioner till ett nystartat företag i Stockholm som ska ta fram helsvenska barnkläder i ekologiska tyger - det känns hedervärt och kul! Både tyger och tillverkning ska göras i Sverige. Bra tycker jag - heja, heja!
Och fågeln - August, han sitter som en jättebrosch på mig direkt när jag kommer innanför dörren hemma och skickar bilder som betyder Heeej, jag har längtat efter deeeej. Sen gullar vi hela kvällen, han hjälper gärna till att laga maten och fixa med diskmaskinen. Vissa tycker sånt är lika givande och intressant varje dag. Vissa tycker det inte.
Jag står plötsligt med ett stort matrumsmöblemang som jag liksom ärvt och inte riktigt vet vad jag ska göra med. Det har tillsvidare hamnat i vardagsrummet där jag flyttar omkring bord och stolar och vitrinskåp lite då och då. Varje gång tycker jag det blir jättebra. Men sen ändrar jag igen, till yngsta dotterns stora förskräckelse. Hon gillar inte förändringar.
Äldsta dottern tog körkort. Jättebra tänkte jag så behöver jag inte hålla på och skjutsa ungen överallt. Men nu upptäcker jag att jag får gå, cykla eller ta bussen ut till kontoret/ateljén varenda dag för bilen är snodd! Suck. Vad som är bra med bussen är att jag hinner läsa lite Håkan Nesser-deckare på vägen. Tror jag ska gifta mig med honom. Eller så tar jag han fågelfotografen, vad han nu heter. Brynolf?
Utanför fönstret på mitt kontor i Frihamnen grävs det så att man blir rädd, som på alla andra platser i Malmö just nu. Jag försökte skrämmas tillbaka genom att ställa mig i fönstret och vinka, iklädd ett experiment till mössa. Men farbröderna som grävde bara flinade och trodde nog att det här var ett hem för såna med mössa.
